om det är rätt, varför inte satsa? om det är en enda, varför inte ta vara på det. jag vet inte om jag håller på att gå in i nån slags höstdepression. det enda jag vet är att jag inte mår bra alls, att jag VET att jag inte är värd tillräckligt mycket för att det ska räcka och att jag är så självkritisk att det snart kommer ta ut sig på mig själv. jag vet vad som skulle hjälpa, vad som skulle få bort alla mina mörka tankar och känslor just nu. men jag vet också att det är något som inte kommer att inträffa. därför vet jag inte vart jag är på väg just nu. det känns inte som det kommer gå annat än utför. jag är trött på att jag aldrig kan få det jag vill, att jag aldrig kan få det jag önskar mest av allt. men det är nog en vanesak, en såndär man aldrig vänjer sig vid. knepigt det där. vi hörs bloggen. puss, ewelina.